Ja, vi blev helt chockade när väl beskedet kom! Vi hade ändå anat det redan långt innan, men ändrades ganska snabbt efter första testet!

 

I slutet av sommaren så var det inte allt som stämde. Ja, man började få sina misstanka när mensen inte kom inom den veckan som den skulle ha kommit.... Sedan gick det en hel månad!
Frågade mina syskon om det hänt så med deras nån gång, och ja, när man väl är uppstressad över något så kan den bli väldigt sen.
Men jag hade ändå mina aningar.

 

Jag och Rickard beslöt oss då att åka till ungdomsmottagningen eftersom de kan ge oss de säkraste beskedet. Deras test borde man ju kunna lita på! 
Innan så pratade vi mycket om hur vi skulle göra om det var possitivt. Behålla eller abort? Ja, vi vill ju att allt ska kunna funka med jobb, ekonomi mm så att vi klarar oss i så fall.. Sedan är vi ju inte direkt så gamla än heller. Efter mycket om och men så beslöt vi oss för att behålla barnet (Om det nu skulle vara possitivt). Det är ju det ända rätta tyckte vi!

På ungdomsmottagningen så kom han äntligen ut genom dörren med svaret i handen. Vi var rätt lugna ändå eftersom vi var ganska säkra på att det var possitivt.

MEN!!! Då men häpnad så var testet negativt??!!! WHAT?? "Ja det var väl skönt" säger han då. 
Jo men precis... Både jag och Rickard satt tysta hela vägen hem i bilen.. Var inte alls glada för fem öre, rättare sagt besvikna.

 

Ytterligare en vecka gick utan att mensen dykt upp.. Det var verkligen något som inte stämmde. 
Då beslöt jag mig för att köpa ett test för att testa hemma.
Men besvikelsen var lika stor där. Kollade säker 10 ggr på testet inna jag slängde de. Negativt såklart!
Plockade till och med sedan upp testet igen ur soptunnan efter någon timma för att verkligen vara säker på att tstet inte hade ändrats. Men nej...

Vad är det för fel på mig? Min mens har ALDRIG varit sen! 
Jag var så desperat att jag köpte ett till test. Det kunde ju vara något fel med det förra lixom. 
Men även där var det NEGATIVT! 
Alltså 3 test visade negativt. 
Då började tankarna om att jag kanske aldrig kunde få barn. Jag var så ledsen över detta. 

Nu ger jag upp tänkte ja. Om 3 tester visar negativt då är det negativt. Min mens dyker väll upp snart då jag började lugna ner mig över detta.

Den gick en vecka till och inget hade hänt. 5 veckor hade jag då väntat på mensen. 

Under den helgen mådda jag verkligen dåligt! Låg i sägen hela helgen pga, magsmärtor och illamående. Jag trodde seriöst att jag skulle dö!

Söndagkväll blev det bara värre och värre och tillslut fick Rickard köra mig till akuten.
Jag sa att det kunde ha något med mensen att göra, men de ville ändå göra ett gravtest. "Ja visst gör de ni, men har redan testat mig och de visade inget."

 

Där satt jag och Rickard, väntade på beskedet på vad det var som kunde orsaka denna smärta.
Och BAAAAM! Jag vad gravid!
Rickard var i chock och jag fattade inte det hela riktigt. Är det verkligen sant?
Jo, jag var redan i vecka 6. Gjorde ett ultraljud och då fick vi se lilla krabaten. DÅ kunde jag tillslut fatta att jag och Rickard skulle bli föräldrar.

Helt otroligt! Att alla dessa test visade fel och att framförallt UM hade fel? 
Jaja, nu var det ju inte så konstigt att jag mådde som jag gjorde. Det var bara illamående som man brukar ha under de första månaderan.

Så tänk på de nu, att man inte kan förlita sig på allt till 100!

 

Det var då våra liv började ta sig en annan vändning. Vi ska ha ett barn lixom!
Vi måste flytta tsm. Börja planera alla inköp. Spara pengar. Och helt enkelt börja bete oss som vuxna.
Jag vet att detta kommer gå fint! Det är ju inte så långt kvar nu till våran goding kommer <3

 

Nu börjar Bosse leva o ha sig. Det är ju dax nu.. kl börjar ju närma sig 10! :)