Det finns många tankar som går i mitt huvud men en av dom är att jag vill kunna bli den bästa mamman till mitt barn.
Jag vill att mitt barn ska känna sig trygg i vilken situvation den än befinner sig i. Att man alltid ska kunna prata med varanda. 
Det viktigaste är att visa att man finns till och inga frågor är för dumma för svar.

Man går och iaktar hur andra föräldrar beter sig i vardagen, i stan, i mataffärer mot sina barn.
Man kan aldrig skylla på ett barn för sina hadligar, de följer bara sina föräldrars fotspår. Det är föräldrarna man ska skylla på i så fall.

Jag vet att det tyvärr finns föräldrar som hackar eller kan ge en pik mot sina barn över att det tex är tjocka, för smala, inte tillräckligt bra i skolan eller inte tillräckligt fina nog. Jag vet själv. Jag har själv vart där sen liten.

Satt vid matborden och ville bara äte mer och mer, och där kom komentaren... "Ät inte mer! Du rullar nu snart fram." Eller "Vad är detta för fläsk?" och tar tag i min mage. "Du borde röra på dig innan du för börja använda stora tantkläder"

 

Ja, så var det faktiskt.
Men jag vet att dom ville mig bara väl. De ville att jag skulle tänka efter vad jag åt, och att det kanske bara räckte med en portion mat och thats it!
Men barn försår inte, inte jag i alla fall. Jag trodde bara att de skämdes över mig ist. Men så var det ju såklart inte.

Jag ska verkligen tänka efter innan jag säger något sådant till mina barn i framtiden. De kommer vara helt perfekta som dem är för mig.
Vill inte att de ska känna som jag eller andra barn som känner/känt lika dant att de är onormala. Det slutar med att de sitter där tysta och inte vågar säga något eftersom det kan vara fel!

 

Nej! Jag tycker att det ska slutas upp med detta och att föräldrar verkligen börjar fundera på vad det säger till sina barn. De är ju faktiskt vuxna och borde veta bättre, fast de vill bara sina barn det bästa, men dom är för små att förstå. De är ju bara barn!